Familjerätt

När någon önskar ge bort sin egendom till någon annan kan det bli aktuellt att upprätta ett gåvobrev. Beroende på vilken egendom som gåvogivaren önskar ge bort och vem gåvotagaren är, uppställs även vissa formkrav för att gåvan skall bli giltig.

Utöver formkraven kan det också uppstå andra frågor vid gåvosituationer, som exempelvis om gåvan ska utgöra förskott på arv och/eller om gåvan ska utgöra gåvotagarens enskilda egendom. Gåvogivaren kan även tänkas vilja ställa upp andra krav för gåvan, såsom att gåvotagaren inte fritt får sälja, belåna eller ge bort den bortgivna egendomen utan gåvogivarens samtycke. Det är viktigt att de rättsliga effekterna av de olika villkoren i samband med gåvan övervägs och att villkoren kommer till tydligt uttryck, så att det inte i efterhand uppkommer konflikter med anledning av villkoren eller dess rättsverkningar.

Ett väl formulerat och noga genomtänkt gåvobrev upprättat i enlighet med formkraven kan förebygga oklarheter och motverka eventuella framtida konflikter. Det är därför vår rekommendation att gåvobrev alltid skall upprättas med hjälp av en erfaren jurist. Vi biträder regelbundet våra klienter vid upprättande och registrering av gåvobrev.

Med bodelning avses den fördelning av tillgångar mellan makar eller sambor som vanligtvis behöver ske i samband med upplösningen av äktenskapet eller samboförhållandet. En bodelning skall som huvudregel göras genom ett skriftligt avtal mellan makarna eller samborna. I samband därmed behöver makarna eller samborna ofta någon som lämnar rättsligt biträde åt var och en av dem. Särskilt viktigt kan detta vara om parterna har olika uppfattningar om hur tillgångarna skall delas mellan dem. Vi får ofta förtroendet att biträda någon av parterna i dessa frågor.

Om makarna eller samborna inte på egen hand eller med hjälp av advokater kan komma överens om bodelningen finns möjlighet att be domstolen att utse en s k bodelningsförrättare. Vi åtar oss regelbundet även sådana uppdrag på förordnande av domstolarna. Bodelningsförrättarens uppdrag är att försöka få parterna att komma överens om bodelningen och att, i den mån en överenskommelse inte är möjlig, avgöra de tvistiga frågorna och fatta ett beslut om egendomens fördelning mellan makarna eller samborna.

Även då äktenskapet eller samboendet upplöses genom dödsfall behövs normalt en bodelning. I den situationen behandlas dock frågan vanligtvis i samband med boutredningen i övrigt efter den avlidne. Se avsnittet Arvsrätt härom.

Ett äktenskapsförord är ett avtal mellan makar eller blivande makar, i vilket det bestäms om egendom som tillhör eller tillfaller någon av makarna ska vara dennes enskilda egendom. Ett äktenskapsförord kan skrivas under ett pågående äktenskap eller redan inför ett äktenskap. Det som utmärker enskild egendom är att den inte ingår i en framtida bodelning, alltså i den egendom som skall delas upp vid en skilsmässa eller någon av makarnas dödsfall, se avsnittet Bodelning.

Ett äktenskapsförord ska tydligt ange vilken egendom som makarna är överens om ska utgöra respektive makes enskilda egendom, så att omfattningen av de bodelningsbara tillgångarna enkelt kan överblickas. Oenighet och tvister kan därför uppstå i de fall där den angivna egendomen eller dess eventuella avkastning inte är tillräckligt specificerad.

Det bör betänkas att vid ett dödsfall får äktenskapsförordet också betydelse för den avlidnes arvingar, som ju normalt inte varit delaktiga vid handlingens upprättande. Ett väl formulerat och noga genomtänkt äktenskapsförord kan förebygga oklarheter och motverka eventuellt framtida konflikter. Vårt råd är därför att äktenskapsförord alltid skall upprättas med hjälp av en erfaren jurist och vi biträder regelbundet i denna typ av ärenden.

För sambor finns en viss motsvarighet till äktenskapsförord genom att sambor kan upprätta s k samboavtal. När ett samboförhållande upphör av någon annan anledning än att samborna gifter sig med varandra, skall sambornas s k samboegendom fördelas mellan dem genom bodelning om det begärs av någon av samborna, se avsnittet Bodelning. Ett samboavtal är ett avtal mellan sambor eller blivande sambor i vilket det bestäms att viss egendom inte ska ingå i bodelningen eller att en bodelning inte skall ske. Ett samboavtal kan behövas exempelvis i de fall där endast den ena sambon har införskaffat den bostad som är avsedd att bli sambornas gemensamma bostad, eller i de fall där båda samborna gemensamt har införskaffat den gemensamma bostaden men bidragit med olika stora insatser.

Sambor kan även äga annan egendom än bostad och bohag gemensamt, d v s med samäganderätt. I dessa fall kan det bli aktuellt att upprätta ett samäganderättsavtal som reglerar sambornas inbördes rättigheter och skyldigheter med avseende på den samägda egendomen. Särskilt viktigt är det i de fall där endast den ena sambon står antecknad på köpekontraktet av den gemensamt införskaffade egendomen.

Regleras inte dessa frågor på ett korrekt sätt i ett samboavtal eller ett samäganderättsavtal kan det leda till oklarheter och eventuellt framtida konflikter. Vi anser därför att samboavtal och samäganderättsavtal alltid skall upprättas med hjälp av en erfaren jurist. Vi åtar oss regelbundet sådana uppdrag.

Med vårdnad avses vem som har det rättsliga ansvaret för barnet och vem som kan fatta avgörande beslut rörande barnet, såsom var barnet skall bo, var det skall gå i skola m m. Huvudregeln är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men även s k ensam vårdnad kan förekomma, d v s att endast en förälder är vårdnadshavare.

Det är vårdnadshavarna som fattar beslut om barnets boende och folkbokföring. Om föräldrarna har gemensam vårdnad fattar de således ett gemensamt beslut. Har en förälder ensam vårdnad beslutar han/hon ensam om var barnet ska bo och var det ska vara folkbokfört. Ett barn kan bo hos en av föräldrarna eller växelvis hos båda föräldrarna.

När barnet bor hos endast en av föräldrarna behövs en överenskommelse om hur barnets umgänge med den andra föräldern ska ordnas. Det är barnet som har rätt till umgänge med den andre föräldern och det är även barnets behov av kontakt som ska vara styrande för överenskommelsen om umgänget, inte föräldrarnas.

Utöver att umgänget måste regleras när barnet bor hos endast en av föräldrarna ska även den förälder som inte är boendeförälder betala underhållsbidrag för sitt barn. Hur stort underhållsbidraget blir beror bl a på vilka behov barnet har och på hur föräldrarnas sammanlagda ekonomi ser ut.

I de fall där föräldrarna gemensamt kan komma överens om barnets vårdnad, boende och umgänge och hur stort underhållsbidrag som skall utgå kan det finnas ett behov av att reglera dessa överenskommelser i ett avtal. Dokumenteras inte dessa frågor på ett tydligt och genomtänkt sätt kan det leda till oklarheter och eventuellt framtida konflikter mellan föräldrarna. Vårt råd är därför att skriftliga avtal upprättas i dessa frågor och att det sker med hjälp av en erfaren jurist. Vi biträder gärna våra klienter i detta sammanhang.

Kan föräldrarna inte i godo reglera ovanstående frågor och i övrigt samarbeta i frågor som rör vårdnad, boende, umgänge och underhåll kan familjerätten i kommunen hjälpa till med s k samarbetssamtal för att på denna väg försöka hitta en bra lösning för samtliga parter.

Kan föräldrarna ändå inte komma överens är det slutligen tingsrätten som avgör dessa frågor. Innan du vänder dig till tingsrätten för ett sådant beslut är det dock vår rekommendation att du har ett juridiskt ombud som företräder dig och tillgodoser dina intressen. Vi biträder gärna även i dessa situationer.

Om en av vårdnadshavarna till ett barn önskar bosätta sig med barnet i ett annat land kräver det den andra vårdnadshavarens samtycke. Kan föräldrarna inte på frivillig väg komma överens om i vilket land barnet ska bo kan domstol pröva frågan. En överenskommelse eller dom kan också behöva erkännas och verkställas i de länder som berörs. Vi bistår såväl med rådgivning och upprättande av handlingar som vid tvister i dessa frågor.

Det händer att en vårdnadshavare eller en förälder som har umgängesrätt för bort barnet till eller kvarhåller barnet i ett land där barnet inte har sitt hemvist. Ett sådant bortförande eller kvarhållande är att anse som olovligt om det strider mot vårdnadsrätten enligt lagen i den stat där barnet har sitt hemvist. 1980 års Haagkonvention är det rättsliga instrument som ofta aktualiseras i dessa situationer. Som huvudregel ska barnet så snart som möjligt återföras till hemvistlandet. Under vissa särskilda omständigheter kan ett återförande vägras. Ärenden om olovligt bortförda eller kvarhållna barn kräver en skyndsam hantering och det är ofta en fördel att tidigt i processen anlita juridiskt biträde.

Vi anlitas av såväl klienter vars barn befinner sig i Sverige, som klienter vars barn har förts bort eller kvarhållits från Sverige. Det är ofta att rekommendera att ha ett ombud i både det land där barnet befinner sig och i det land där barnet har sitt hemvist.

Utrikesdepartementet (UD) är centralmyndighet i denna typ av ärenden och det är till UD som en ansökan om återförenande kan göras. Går det inte att hitta en frivillig lösning så är det domstolen i det land där barnet befinner sig som får pröva frågan.

Arbetet med dessa uppdrag förutsätter ett internationellt nätverk. Medarbetare på byrån deltar bland annat i nätverket LEPCA, Lawyers in Europe on International Child Abduction. Vi har även en medarbetare som är särskilt tränad i gränsöverskridande familjemedling genom organisationen MiKK e V i Berlin, Tyskland.